Hemlös, med egna ord
Annelie har en bok som heter Hemlös- med egna ord
jag ska läsa den efter henne, jag tycker att alla borde läsa den, speciellt rikemans folk som ser ner på alla med mindre pengar.
Jag sitter och tittar i den nu bara lite grann sådär.
och läser masssa instressanta saker, som dom hemlösa skriver bl.a det här orkar inte skriva hela stycket, det handlar om att han grubblar över varför vissa människor slutar att köpa tidningen;
eh skitsamma jag skriver hela.
Fördomarna mot oss.
Jag har vid ett freltal tillfällen upplevt att människor som brukar köpa Situation sthlm, helt plötsligt upphör att köpa. Det är vars och ens ensak om man nu plötsligt inte vill köpa tidningen.
Vad jag grubblar över egentligen är orsaken.
Ända sedan tidningen startade för mer än 5 år sedan har ju folk varit medvetna om att flertalet av de hemlösa som säljer tidningen också är missbrukare. Men trots det har man ju hjälpt genom att köpa.
Men jag har märkt en tendens hos många som stannar till och pratar, vissa fördomar de har mot oss försäljare.
Många fågar exempelvis >>Har du inget jobb?<< När jag förklarar att detta är mitt jobb och att min lön bestäms av hur många tidningar jag säljertycks det inte rikigt gå fram << Men när du skaffar dig ett rikigt jobb då?>> uppenbarligen finns det de som inte respekterar att vi faktiskt arbetar, utan ser oss mer eller mindre som tiggare.
En ung man slutade faktiskt handla tidningen av mig när han blev varse att jag hade mobiltelefon. På grund av detta ansg han inte att jag var värd lön för mitt arbete. En annan hade sett mig en kväll på i somras på en uteservering när jag i sällskap med min mor åt en macka och drack en öl.
Vad förväntar sig dessa människor egentligen av oss?
Ska vi krypa under en sten efter arbetsdagens slut?
I pressbyrån säljer de också tidningar men ingen ifrågasätter vad de som jobbar där gör med sin lön, eller?
Bara för att vi har just det här jobbet ger det väl ändåinte våra kunder rätt att komma med doktriner om vad vi får och inte får göra eller äga i vårt privata liv?
Tro det eller ej, vi är bara människor vi med. Långtifrån perfekta, men vi gör så gott vi kan.
jag ska läsa den efter henne, jag tycker att alla borde läsa den, speciellt rikemans folk som ser ner på alla med mindre pengar.
Jag sitter och tittar i den nu bara lite grann sådär.
och läser masssa instressanta saker, som dom hemlösa skriver bl.a det här orkar inte skriva hela stycket, det handlar om att han grubblar över varför vissa människor slutar att köpa tidningen;
eh skitsamma jag skriver hela.
Fördomarna mot oss.
Jag har vid ett freltal tillfällen upplevt att människor som brukar köpa Situation sthlm, helt plötsligt upphör att köpa. Det är vars och ens ensak om man nu plötsligt inte vill köpa tidningen.
Vad jag grubblar över egentligen är orsaken.
Ända sedan tidningen startade för mer än 5 år sedan har ju folk varit medvetna om att flertalet av de hemlösa som säljer tidningen också är missbrukare. Men trots det har man ju hjälpt genom att köpa.
Men jag har märkt en tendens hos många som stannar till och pratar, vissa fördomar de har mot oss försäljare.
Många fågar exempelvis >>Har du inget jobb?<< När jag förklarar att detta är mitt jobb och att min lön bestäms av hur många tidningar jag säljertycks det inte rikigt gå fram << Men när du skaffar dig ett rikigt jobb då?>> uppenbarligen finns det de som inte respekterar att vi faktiskt arbetar, utan ser oss mer eller mindre som tiggare.
En ung man slutade faktiskt handla tidningen av mig när han blev varse att jag hade mobiltelefon. På grund av detta ansg han inte att jag var värd lön för mitt arbete. En annan hade sett mig en kväll på i somras på en uteservering när jag i sällskap med min mor åt en macka och drack en öl.
Vad förväntar sig dessa människor egentligen av oss?
Ska vi krypa under en sten efter arbetsdagens slut?
I pressbyrån säljer de också tidningar men ingen ifrågasätter vad de som jobbar där gör med sin lön, eller?
Bara för att vi har just det här jobbet ger det väl ändåinte våra kunder rätt att komma med doktriner om vad vi får och inte får göra eller äga i vårt privata liv?
Tro det eller ej, vi är bara människor vi med. Långtifrån perfekta, men vi gör så gott vi kan.
Kommentarer
Trackback
